Introducing: stammisarna!

Som alla restauranginrättningar så har vi en massa stamgäster. Här följer en redogörelse för de viktigaste av våra stammisar, för framtida berättelser om dem.


Sausage-tanten:
En rar liten tant, 55-60 år, som alltid köper samma sak: "en kaffe, och en sausage och ägg".

Stor Latte Senior:
En blond dam i 40-årsåldern som kommer in nästan varje dag.

Stor Latte Junior:
En yngre kvinna, kanske 30 år, som numera alltid frågar om vi har någon latte innan hon beställer eftersom kaffemaskinen har krånglat flera gånger när hon kommit in, och därför har hon fått avstå sin stora latte några gånger.

Morötterna:
En man i 35-årsåldern, förmodligen banktjänsteman, som har fått VIP-kort av oss som ger honom en gratis kaffe vid köp av valfri frukostprodukt. Han köper då alltid en påse minimorötter, som egentligen inte räknas som frukostprodukt, men vi är sjyssta och låter honom hållas.

Kaffe Svart:
En liten kvinna i 50-årsåldern som tidigare alltid kom och beställde en "kaffe, svart." Nu vet hon dock att jag, och de andra få förunnade som jobbar i frukostkassan, kommer ihåg att hon vill ha svart kaffe. Ibland är hon hungrig och slår till på en McToast också.

Byggare:
Det här är inte en person, utan en grupp. De byts ut med jämna mellanrum, men de kommer alltid vid samma tid (dels vid öppning, innan de börjar jobba, och sen vid nio när de har fikarast) och beställer alltid mest av alla. Och är oftast suriga också.

Kims pojkvän:
Kim är en kollega, och gästen i fråga är en överglad tjänsteman av nåt slag som alltid har ett kort samtal med Kim när han beställer. De brukar prata om hans familj och speciellt hans lilla dotter. Han är ALLTID glad.

Chokladgubben:
En neurotisk liten farbror som alltid köper varm choklad och alltid måste förklara att han vill ha chokladen i en stor kopp med vattnet en centimeter från kanten. Alla i personalen vet detta, men han envisas ändå med att förklara varje gång.

Surgubben:
En riktigt grinig man i 30-årsåldern som har ett vansinnigt aggressivt utseende och som alltid köper en Frukostmacka och hatar att stå i kö och hatar när våra rabatterbjudanden inte passar hans personliga önskemål.


Det finns många fler, men dom tar vi as we go along.

Är det bara jag som tycker det är lite pinsamt att vara stamgäst på nåt ställe? Det beror vad det är för ställe visserligen. Men ta McDonald's som exempel. Känns det inte lite pinigt att komma in VARJE dag och beställa exakt samma sak varje gång? Jag menar, jag brukade förut gå ner till grillstället där jag bor ganska ofta. De har oerhört goda tunnbrödsrullar där. Till slut behövde jag inte ens beställa längre, så fort jag klev in genom dörren så hörde jag "rulle, grillad, extra lök, ta med!" och så var det bara att betala. Lite kul är det ju, men samtidigt jobbigt. Eller? Detta ständiga stammisgissel!