Experienced by Bobby...
Det är mitt i nattrushen, restaurangen är fullproppad med fulla idioter. En kille i 30-årsåldern med Iron Maiden-tshirt och hästsvans kommer till min kassa och beställer en plusmeny med dipsåser, extra cheeseburgare och hela fyllefaderullan. När jag packat maten i en påse räcker han fram en hundralapp som är riven i två delar.
Jag: Tyvärr så tar vi inte emot trasiga sedlar.
Killen glor på mig.
Killen: Men jag har inget annat.
Jag: Har du ett kort att betala med kanske?
Killen: Nä. Jag har bara den här (viftar med de två sedelhalvorna).
Jag: Tyvärr, men den kan jag inte ta emot.
Killen: Varför?
Jag: Den är inte godkänd som betalningsmedel om den är riven mitt itu.
Killen: Det är ju bara att tejpa.
Jag: Nja...
Killen: Ge mig tejp.
Jag: Jag har ingen tejp.
Killen: Ni har på kontoret.
Jag: På kontoret?
Killen: Ja. Hämta den.
Jag: Nej, det tänker jag inte göra. Vi har inte ens nån tejp.
Killen: Det är klart ni har tejp!
Jag: Nej, vi har ingen tejp. Har du ingen annan sedel?
Killen: Vafan, ni har ju tejp på kontoret! Hämta den!
Jag: Nej, det har vi inte och även om vi hade det så skulle jag inte ha tid att hämta den nu i alla fall. Det är inte bara du här, som du kanske ser.
Killen: Men ta sedeln och tejpa den själv då!
Jag: Som jag redan har sagt två gånger så tar vi inte emot rivna sedlar. Du skulle lika gärna kunna försöka betala med en servett.
Killen: Jag går inte härifrån förrän du har tagit emot sedeln!!!
Jag: Och jag tänker inte ta emot den.
Killen: Då har vi ett dött läge!!
Jag: Det kan du hoppa upp och sätta dig på.
Killen lägger armarna i kors och stirrar på mig. Jag låser kassan och hjälper min kollega som står i en kassa en bit bort istället. Killen med hästsvans svär lite och försvinner sedan med sin trasiga hundralapp.
Saturday, February 17, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment