Whatever...

Lördag natt:

1. Gäst beställer och ska ta med.
Jag packar ihop beställningen och frågar artigt: Vill du ha en bärpåse?
Gäst: Nej, men jag tar gärna en fruktpåse... (hahahhaha)

2. En kvinnlig gäst får ketchup på sin "3000-kr-jacka" och kräver att någon ur personalen ska ringa till polisen.
Vi undrar vad ví ska säga till polisen: Hej, jag har en tjej här med ketchup på jackan. (?)
Dom skulle säkert komma med blåljusen på...
Tjejen hotar med att stämma McDonald's. Tillslut är hon för högljudd och blir ombedd att lämna restaurangen.

3. Irländskt bedrägeripar försöker lura till sig gratis mat.
De påstår att de har väntat i 45 minuter och Sajra som inte orkar med dem längre går och hämtar mig (Petra).
Jag frågar dom på min allra mest välvårdade, finslipade brittiska engelska vem dom beställde av och vad dom beställde.
Eftersom att deras historia inte höll så såg jag till att vakterna bad dem gå.
Efter stängning pratar våra vakter med Max (brorsans) vakter,
de visar sig att samma irländska par har varit och dragit samma historia där och att vakterna har åkt på spö. En har spräkt käken och en har fått knäckt näsa.
Man kan ju vara glad att de gick till oss först....

4. Marie står i kassan och klockan är lite över 4 på morgonen, hon har slutat.
Innan hon kan gå så ska hon göra färdigt sin beställning, men det är ett par mycket flörtiga och jobbiga killar så jag tar över hennes beställning och hon får gå hem.
Killarna mäker att hon inte är kvar och frågar:
Tog du över henne bara för att vi var jobbiga?
Jag: Japp.
Kille: Oj.. haha! Oj, men oj, verkligen oj. Kan du be henne om ursäkt?

5. Före du läse bör du veta detta: Vissa av våra kassaskärmar skyltar fortfarande för Big'n'Juicy och chili cheese tops fast att vi inte har dom.
Gäst: Är min Big'n'Juicy klar snart?
Jag: (lite finurligt) nej men om ungefär tre minuter.
Gäst: Okej (blir lite ställd eftersom att jag "gick på det")
... tre minuter går...
Gäst: Är den klar nu?
Jag`: nej alltså det var en annan som hann ta den, det kommer dröja några minuter till.
Gäst: Okej, kan jag få mina chili cheese tops under tiden?
Jag börjar nästan tycka synd om killen: De är klara samtidigt. Vill du ha något annat under tiden? Kanske en Elmaco?
Gäst: Meh! Ni har ju inte Elmaco!
Jag: Meh! Vi har ju inte Big'n'Juicy eller Chili cheese tops heller!
Gäst: Jasså?.. så jag får ingen gratis mat?
Jag: Nej.

Introducing: stammisarna!

Som alla restauranginrättningar så har vi en massa stamgäster. Här följer en redogörelse för de viktigaste av våra stammisar, för framtida berättelser om dem.


Sausage-tanten:
En rar liten tant, 55-60 år, som alltid köper samma sak: "en kaffe, och en sausage och ägg".

Stor Latte Senior:
En blond dam i 40-årsåldern som kommer in nästan varje dag.

Stor Latte Junior:
En yngre kvinna, kanske 30 år, som numera alltid frågar om vi har någon latte innan hon beställer eftersom kaffemaskinen har krånglat flera gånger när hon kommit in, och därför har hon fått avstå sin stora latte några gånger.

Morötterna:
En man i 35-årsåldern, förmodligen banktjänsteman, som har fått VIP-kort av oss som ger honom en gratis kaffe vid köp av valfri frukostprodukt. Han köper då alltid en påse minimorötter, som egentligen inte räknas som frukostprodukt, men vi är sjyssta och låter honom hållas.

Kaffe Svart:
En liten kvinna i 50-årsåldern som tidigare alltid kom och beställde en "kaffe, svart." Nu vet hon dock att jag, och de andra få förunnade som jobbar i frukostkassan, kommer ihåg att hon vill ha svart kaffe. Ibland är hon hungrig och slår till på en McToast också.

Byggare:
Det här är inte en person, utan en grupp. De byts ut med jämna mellanrum, men de kommer alltid vid samma tid (dels vid öppning, innan de börjar jobba, och sen vid nio när de har fikarast) och beställer alltid mest av alla. Och är oftast suriga också.

Kims pojkvän:
Kim är en kollega, och gästen i fråga är en överglad tjänsteman av nåt slag som alltid har ett kort samtal med Kim när han beställer. De brukar prata om hans familj och speciellt hans lilla dotter. Han är ALLTID glad.

Chokladgubben:
En neurotisk liten farbror som alltid köper varm choklad och alltid måste förklara att han vill ha chokladen i en stor kopp med vattnet en centimeter från kanten. Alla i personalen vet detta, men han envisas ändå med att förklara varje gång.

Surgubben:
En riktigt grinig man i 30-årsåldern som har ett vansinnigt aggressivt utseende och som alltid köper en Frukostmacka och hatar att stå i kö och hatar när våra rabatterbjudanden inte passar hans personliga önskemål.


Det finns många fler, men dom tar vi as we go along.

Är det bara jag som tycker det är lite pinsamt att vara stamgäst på nåt ställe? Det beror vad det är för ställe visserligen. Men ta McDonald's som exempel. Känns det inte lite pinigt att komma in VARJE dag och beställa exakt samma sak varje gång? Jag menar, jag brukade förut gå ner till grillstället där jag bor ganska ofta. De har oerhört goda tunnbrödsrullar där. Till slut behövde jag inte ens beställa längre, så fort jag klev in genom dörren så hörde jag "rulle, grillad, extra lök, ta med!" och så var det bara att betala. Lite kul är det ju, men samtidigt jobbigt. Eller? Detta ständiga stammisgissel!

kärt barn har många namn

By Bobby...

En vanlig förmiddag står jag själv i kassan efter frukostens slut. En man i kostym kommer in och börjar beställa.

Gäst:
Ja, jag vill nog ha en Big Mac-meny.

Jag:
Yes, vad vill du ha att dricka?

Gäst:
Ja.... Äh, jag tar det gamla vanliga: Big Mac-meny med cola och frittepinnar!

Jag hör honom säga "frittepinnar" och känner ett enormt behov av att skratta. Hade jag hört rätt? Sa han verkligen frittepinnar? Jag tänker att jag måste hålla huvudet kallt tills han har gått.

Jag (med skrattet bubblande i halsen):
Ehum... Eh... Ja, okej. Det blir 50 kronor, ska ni äta här?

Gäst:
Nej, ta med tack.

Jag rusar bort till pommes fri... f'låt, frittepinnestationen och fnittrar hysteriskt för mig själv innan jag tar mig samman och lyckas servera gästen.

Onödig info.

Petra: Hej.
Gäst: Hej, jag skulle vilja ha en cheeseburgare. Men jag vill ha den utan gurka.
Petra: Okej.
Gäst: Men alltså, jag kan ta bort gurkan själv, så du kan ge mig en vanlig.
Petra: Jaha, 10 kr tack.

Varför tjejen ville berätta detta är ett mysterium för mig.

Kö kan dö.

Torsdag natt klockan 03 eller så.
Det är kaos-rush och Yousen och jag (Petra) är ensamma på restaurangen.
Det har varit studentskiva på Berzelii bar, alla "barn" blir hungriga samtidigt och vi kämpar på så bra vi kan...

Tjej i röd jacka: Asså... kan du inte öppna en till kassa?
Jag: Nej.
Tjej: Men vadå? Ska jag behöva stå i kö?
Jag: Ja.
Hon: Men ser du inte hur lång kön är?
Jag: Jo.
Hon: Måste jag ändå stå i kö?
Jag: Ja.
Hon: Kan inte jag få gå före då?
Jag: Nej?
Hon: Men kan du inte ropa på nån av dom som sitter där nere då?
Jag: Hur många tror du att jag har där nere egentligen?
Hon: A, säkert minst fem.
Jag: Nej! Det är JAG och HAN (pekar in på Yousen i köket) HÄR! Ingen annan.
Hon: jaha, så jag måste stå i kö?
Jag: JA, eller gå härifrån.
Hon: jaha..


Efter många jobbiga gäster så dör allt helt och jag går ut i matsalen för att ordna upp bland kaoset där det ligger mat i berg på golvet och brickor på alla bord.

Engelsktalande kille: I really don't see how you do this.
Jag med gråten i halsen och väldigt tycka-synd-om-mig-självig: Me neither...

Tänk att det ändå finns folk som ser att vi sliter.

Mitt lyckoträd.

Klockan är ca 01.oo torsdag natt.

Två personer kommer inklampande med ett träd i famnen.

Jag: Ta ut trädet!
Killen: Vadå, får man inte ha med sig trädet in?
Jag: Nej! TA ut trädet på en gång!
Tjejen: Men det är mitt lyckoträd, jag kan inte beställa utan det!
Jag: TA UT TRÄDET!

Räknelek.

Klockan är 01.06 en tidig torsdagsmorgon/ onsdagkväll.

En lite berusad man kommer in och beställer en Big Mac och co. med två extra cheeseburgare. Eftersom att det är ganska folktomt så får han vänta på sin big mac.
Efter ca två minuter så är den klar och jag packar ner allt i en påse eftersom att han ska ta med sig. (take away)
Som nästan alla så öppnar han påsen för att dubbelkolla att jag inte glömt något.
Mannen: Jag räknar bara till en cheeseburare!
Jag: Jag räknar till två. (jag visste att jag lagt ner två)
Mannen: Hur räknar du?
Jag: En, två.... hur räknar du själv?
Mannen har nu hittat sin andra cheeseburgare som hamnat under pommes fritesen: Ett, en.
Jag ler och mannen går och mumlar lite svagt och buttert "man ska ju inte behöva leta".